METABOLA SYNDROMET – EN NY VÄRLDSEPIDEMI  

 

 

OBS! Artikeln nedan är copyright-skyddad enligt Lagen om upphovsrätt, SFS 1960:729.

För återpublicering, kontakta mig.  

 © CHARLOTTE ESSÉN  

Över hela världen växer det lavinartat – det metabola syndromet. En ursprunglig och effektiv överlevnadsfunktion från stenåldern– att kunna lagra energiöverskott som fettvävnad i buken – har i dagens överflödssamhälle blivit en stor risk för ökad dödlighet. Metabola syndromet är det enskilt största hotet mot folkhälsan i västvärlden idag. I grunden handlar det om att vi äter för mycket och felaktigt, rör oss för lite och stressar för mycket. Men det finns också hopp - till skillnad från många andra sjukdomar, är metabola syndromet ett typexempel på en sjukdom som man själv kan förebygga och i många fall också lyckas bota. 

Det metabola syndromet är egentligen ett samlingsnamn för några allvarliga riskfaktorer som gör att vi kan drabbas av hjärt-kärlsjukdomar och typ-2 diabetes. Exempel på riskfaktorer är övervikt och bukfetma, högt blodtryck, höga blodfetter, nedsatt glukostolerans, långvarig stress och sömnstörningar. Själva ordet ”metabol” betyder ämnesomsättning och ”syndrom” betyder flera liknande symtom, typiska för en viss sjukdom. Ett komplicerat och mångårigt samspel mellan huvudkomponenterna bukfetma, insulinresistens och stress leder bland annat till åderförkalkning, högt blodtryck och typ-2 diabetes, vilka alla är välkända risker för bland annat hjärtinfarkt och stroke. Grunden till metabola syndromet är till största delen felaktig kost, vilket leder till övervikt och bukfetma, samt för lite fysisk aktivitet. Många studier pekar också på att långvarig stress kan vara den gemensamma nämnaren. Långvarig stress rubbar nämligen regleringen av hormonet kortisol, vilket i sin tur orsakar förändringar i insulinkänslighet, blodfetter och blodtryck

Alla riskfaktorer påverkar och samspelar med varandra i en invecklad process. Har man tre eller flera av huvudkomponenterna – bukfetma, högt blodtryck, höga blodfetter eller insulinresistens, blir diagnosen metabolt syndrom. Har man alla huvudkomponenterna är risken för hjärtinfarkt eller stroke fem gånger högre än normalt. Dessa riskfaktorer har länge varit kända och behandlade var och en för sig av läkare, men det är först på senare år forskarna har kunnat visa hur farlig kombinationen är. 

En stor svårighet med det metabola syndromet är att sjukdomsförloppet är långsamt, utan tydliga varningssignaler och att det kan gå flera år, ofta tio-femton år, innan det upptäcks. Då har sjukdomen redan kommit ganska långt och skadat viktiga blodkärl och till exempel orsakat åderförkalkning, hjärtinfarkt eller stroke.

 Trots att metabola syndromet varit välkänt i ett tiotal år i forskar- och läkarvärlden, görs inte alltid ett helhetsgrepp vid en läkarundersökning och diagnosen metabolt syndrom missas och därmed den rätta behandlingen. Då måste man på eget initiativ börja prata om sina riskfaktorer och oro för det metabola syndromet och be om eventuella provtagningar och lämpliga åtgärder.

Expert på metabola syndromet

Mai-Lis Hellénius är läkare och docent i kardiovaskulär prevention – att förebygga hjärt-kärlsjukdom - och arbetar på Huddinge sjukhus, centrum för allmänmedicin. Hon chef för en nyinrättad enhet för att förebygga hjärt-kärlsjukdom och diabetes, med fokus på livsstil.

Som en av de forskare som arbetat längst med detta i Sverige, föreläser hon därför mycket för andra forskare, blivande sjuksköterskor, läkare och ibland även för allmänheten. För några år sedan presenterade hon en uppmärksammad studie på 4 200 sextioåriga män och kvinnor i Stockholm och fann bland annat att övervikt och bukfetma var oerhört vanligt; 70 procent av männen och 60 procent av kvinnorna vägde för mycket. Av dessa hade 30 procent av männen och 15 procent av kvinnorna det metabola syndromet.

– En väldigt hög siffra, säger Mai-Lis Hellénius. Men det är inte så konstigt, för det har hänt väldigt mycket i Sverige de senaste decennierna. Visserligen motionerar fler och fler, men den totala fysiska aktiviteten, framförallt den här vardagliga fysiska aktiviteten, har minskat mycket. Vi väljer i och för sig magrare produkter och andelen fett i maten har faktiskt minskat, men vi äter fler kalorier idag. Större tallrikar, större portioner, större dricka, större bullar och muffins. Kombinationen med till exempel TV-tittande, hissar, bil, timmar framför datorn samt fler kalorier gör att vi sakta men säkert går upp i vikt.

En vällevnadssjukdom

De flesta forskare är idag överens om att det metabola syndromet beror på en kombination av för mycket kalorier och för lite motion och fysiskt aktivitet. Övervikt är den viktigaste riskfaktorn för metabola syndromet och typ-2 diabetes och då är bukfett det farligaste fettet på kroppen.

Mai-Lis Hellénius är väldigt noga med att inte lägga skulden på individen, även om det är riktigt att kalla metabola syndromet en vällevnadssjukdom. Det är inte så lätt att ha normal vikt i dagens samhälle, som livet ser ut. All vardagsstress, lösgodis vid varje snabbköpskassa, arbetslivets alla krav.

– Man ska absolut inte skuldbelägga, då blir det bara värre. Det går inte att hjälpa folk att ändra levnadsvanor ifall man ökar på skulden, säger hon. Metabola syndromet är visserligen en vällevnadssjukdom, men det är inte du och jag som rår för det, utan det är faktiskt en samhällstrend över hela västvärlden. Ja, inte bara i västvärlden, som sagt.

Nyligen var hon opponent på en mycket intressant disputation i Tanzania. Den kvinnliga doktoranden hade studerat befolkningen i byar på landsbygden i Tanzania samt de människor som flyttat till huvudstaden Dar-El-Saalam. Många flyttar in till storstaden i hopp om att få ett bättre liv. Här kunde doktoranden visa att det sker en kraftig minskning av den fysiska aktiviteten i och med flytten till storstaden.

– På landsbygden rör sig människorna hela tiden; de bär de vatten, ved, sina barn, de jobbar på fälten och går med sina kor. Sedan flyttar de in till staden, anammar den västerländska levnadsstilen och blir snabbt 20 centimeter rundare kring magen och i riskzonen för det metabola syndromet. I vissa afrikanska länder ökar också hjärt-kärlsjukdomarna – det sprider sig fort, väldigt fort, också över hela världen.

Epidemi över hela världen

En viktig orsak till ökningen av metabola syndromet är explosionen av övervikt och fetma i hela världen. I USA visar en studie att omkring 25 procent av skolbarnen kan klassas som överviktiga och 14 procent, speciellt flickor, har tre eller fler riskfaktorer för det metabola syndromet. Uppskattningsvis är 61 procent av vuxna amerikaner överviktiga och 25 procent har metabolt syndrom. Trenden med fetma och övervikt gäller även svenska skolbarn - en undersökning i Stockholm visar att skolbarn med fetma och övervikt har sedan 1988 tredubblats, från 8,2 procent till 23,7 procent. Även i andra världsdelar sprids metabola syndromet med expressfart, i takt med att man lägger sig till med de västerländska kost- och levnadsvanorna. Ett tydligt tecken på en ökning av att metabola syndromet är explosionen av typ-2 diabetes runt om i världen; i Afrika med 50 procents ökning, i Europa med 24 procent, i Syd-Amerika med 44 procent och i Australien med 33 procent. WHO beräknar att ökningen av typ-2 diabetes totalt i världen under tio år kommer att vara 46 procent - 221 miljoner människor kommer att ha typ-2 diabetes år 2010.

I Sverige drabbas årligen 55 procent av befolkningen av en hjärt-kärlsjukdom och 30 procent av dessa dör i hjärtinfarkt, vilket är den största enskilda dödorsaken. En nyligen avslutad finsk studie, där man följt 1 209 män i åldrarna 42-60 år under 15 år, visade att den totala dödligheten var två till tre gånger högre bland männen med metabolt syndrom. Redan idag är hjärt-kärlsjukdomar den vanligaste dödorsaken i världen. Stroke, en annan hjärt-kärlsjukdom, kan orsaka svåra handikapp och är den tredje största dödsorsaken i vårt land. Stroke ökar också bland yngre personer.

Stor riskfaktor - övervikt och bukfetma

– Det är väldigt viktig att säga att det finns många stora undersökningar som visar att metabola syndromet går att förebygga, det går att behandla och att det går att radikalt minska risken. Det handlar om livsstilsförändringar, om att ändra sina vanor, säger Mai-Lis Hellénius.

När det gäller kosten är den så kallade Medelhavskosten hennes favorit, baserad på mycket grönsaker och olivolja, och denna kost vilar dessutom på en mycket stabil vetenskaplig grund. Mängder av studier visar hur positivt denna typ av mat påverkar vår hälsa.

– En annan enkel sak att börja med är att använda måttbandet. Titta inte så mycket på vågen, strunta i vad du väger och använd måttbandet istället. Ifall midjemåttet är över 88 cm för kvinna och 102 cm för man, måste det åtgärdas. Midjemåttet är väldigt kopplat till risken för metabola syndromet och övervikt är totalt en viktig delkomponent. För varje millimeter som midjemåttet krymper – fast kom ihåg att det varierar från dag till dag – har du gjort något för din hälsa. När midjemåttet minskar, minskar också risken för metabola syndromet.

Vad är egentligen så farligt och speciellt med fettet på magen?

Bukfettet är en helt annan typ av fett, förklarar Mai-Lis Hellénius. Fettet på magen sitter dels precis under huden, men mest i bukhålan, inbäddat runt tarmarna. Bukfett fungerar som kroppens energidepå och ”släpper” lätt vid behov. När till exempel blodsockret är slut, tar kroppen snabbt energi från bukfettet istället. På ett gympapass, får vi energi från socker de första 20-30 minuterna, sedan måste vår energi tas från fettet. Bukfett ger snabbast energi och är lättmobiliserat. Det har alla märkt som snabbt lägger på sig runt midjan när man går upp i vikt, men det försvinner också snabbast vid ökad motion, så det fungerar åt båda håll.  Men det verkligt allvarliga problemet med en stor mage är att det hela tiden ”lossnar” fett och fettsyror från bukfettet och orsakar till exempel åderförkalkning Meningen var ju att använda bukfettet som en energireserv, men bristen på fysisk aktivitet får fettet att sitta kvar. 

Varför släpper bukfettet, trots att kroppen inte har brist på energi och socker?

Därför att det här fettet är ovanligt känsligt för påverkan av bland annat stresshormonerna kortisol, adrenalin och noradrenalin, säger Mai-Lis Hellénius. När vi stressar, vilket oftast händer flera gånger dagligen, stiger stresshormonerna och det finns små ”spröt”, receptorer, på fettcellerna som signalerar att starta en nedbrytning av fett. Därmed frisätts en massa fria fettsyror i blodet, som egentligen var menat som energi till forntidsmänniskans flykt undan en sabeltandad tiger. Dessa fettsyror far istället runt i blodkärlen och påverkar levern till att öka sin produktion av blodfetter. Blodfetterna, i sin tur, påverkar bukspottkörteln att producera mer insulin, vilket försämrar insulinkänsligheten och blodsockret börjar stiga.– Det är väldigt komplicerat, men detta här är grunden till det metabola syndromet. Att inte röra sig tillräckligt eller motionera är en väldigt viktig komponent i det metabola syndromet och det har inte blivit tillräckligt uppmärksammat. Jag skulle väldigt gärna vilja lägga till ”fysiskt inaktivitet” som ytterligare ett kriterium i WHOs beskrivning av riskfaktorer för det metabola syndromet. 

Bättre utgångsläge i Sverige

Är man orolig över att ha eller få metabola syndromet, går man först till sin husläkare eller företagshälsovården och säger att man vill ta blodprover, säger Mai-Lis Hellénius.– Det är en väldigt billig investering, tycker jag, ifall man kan göra något i tid. Väldigt många tror också att det behövs så enormt stora förändringar i vardagslivet, men det handlar om små, men konsekventa, förändringar för att påverka det metabola syndromet. För att förbättra sina värden kan det räcka med att till exempel gå i trappan två gånger per dag. Eller välja magrare matvaror när man handlar och ta en daglig promenad.Många experter talar om en global folkhälsokatastrof i inom en snar framtid, med bland annat fetma, typ-2 diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. Men Mai-Lis Hellénius är förhoppningsfull och tycker att vi trots allt har ett lite bättre utgångsläge i Sverige.– Här finns en tradition av att vara ute i naturen och den går att väcka liv i igen, det ser jag med mina patienter. Många är fantastiska i vad de förmår att göra när det gäller livsstilsförändring. Det kan ta lite tid, men de flesta kan absolut göra en förändring. Läkar- och forskarvärlden kan inte lösa detta på egen hand, hela samhället måste givetvis hjälpa till i det förebyggande hälsoarbetet.   

© CHARLOTTE ESSÉN 

Faktaruta 1

Mai-Lis Hellénius expertråd för att förebygga det metabola syndromet:

 1)      Öka din dagliga fysiska aktivitet och börja motionera. Gör regelbundet och minst 2-3 ggr/veckan exempelvis raska promenader, stavgång, cykla, simma, dansa, motionsgymnastik. Minst 20-30 minuter per gång, men även 10 minuter har effekt.2)      Kontrollera midjemåttet. För kvinna bör man vidta åtgärder när midjemåttet är mer än 88 cm, för män gäller 102 cm runt midjan. 3)      Ät mindre fett, framför allt mättat fett, som feta mejeriprodukter, charkuterier, kaffebröd. Välj mager ost, lättmjölk, skinka istället för salami.4)      Ät mindre socker, som godis och läsk.5)      Ät mer av frukt, grönsaker, rotfrukter, bönor, grovt bröd och fisk. Livsmedel med lågt glykemiskt index och ofta hög fiberhalt ger en långvarig mättnadskänsla och balanserar blodsockret och insulinet efter måltiden.6)      Drick måttlig mängd alkohol – högst 1-2 glas vin à 15 cl/dag eller 1-2 öl à 24-35 cl/dag eller 1-2 drinkar à 3-5 cl/dag. Den högre mängden gäller för män.7)      Sluta genast att röka – ett obevekligt råd. 

Faktaruta 2

Kännetecken för metabolt syndrom, fastställt av WHO 1998:

1)      Nedsatt glukostolerans eller typ 2-diabetes.

2)      Dessutom krävs två av följande riskfaktorer:

· Förhöjt blodtryck, 160/90 mm Hg eller mer.

· Bukfetma, med midjemått för män över  90 cm, kvinnor över 85 cm).

· Lågt HDL (high-density lipoprotein), det ”goda” kolesterolet, mindre än 1,0 mmol/L; kvinnor och mindre än 0,9 mmol/L; män

· Höga blodfetter, triglycerider, över 1,7 mmol/L

· Mikroalbuminuri, över 20 mg/min

· Insulinresistens; förhöjd nivå av insulin i blodet.

© CHARLOTTE ESSÉN

 

OBS! Artikeln ovan  är copyright-skyddad enligt Lagen om upphovsrätt, SFS 1960:729.

För återpublicering, kontakta mig.